Alla inlägg under december 2011

Av Lars Josefsson - 31 december 2011 13:05

 

 

HEJ!

 

Det är nyårsafton idag, och det är soligt och fint ute med -1 grad. Men det är ingen snö. Detta har lockat ut några glada boulespelande entusiaster i Gunnebo. Vädret är lite ovanligt för årstiden, och detta har gjort det möjligt att så här på sista dagen av året kunna spela boule.

 

Jag som själv, som bor i området brukar se dessa glada människor spela när jag går förbi där om dagarna. Jag blir nästan sugen på att slänga mej med i gänget och spela jag också när jag ser dom.

 

Jag tycker det var en jättebra satsning som har gjorts detta år med en egen boulebana, och jag följde det med stort intresse i början av detta år när den byggdes.

 

Det om detta, i morgon börjar ett nytt år 2012, och summerar jag året, har det hänt mycket, även i mitt eget liv. Å jag ser med stor förväntan fram mot det nya året nu, och hoppas det kommer att ge många glada stunder, och kanske en positivare utveckling i vårt land med fler jobb. Det kan behövas efter alla skandaler inom äldrevården och allt som rullats upp framför ögonen under året.

 

PÅ DET HELA TAGET ÖNSKAR JAG ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA HOPA!

 

Lasse

 
Av Lars Josefsson - 28 december 2011 15:06

 

HEJ!

 

I dag har jag varit på mitt årliga läkarbesök och tagit en massa prover och annat otyg. USCH Å FY! Men nu är det gjort i alla fall. Så nu är det lugnt ett år framåt igen. Klockan är för stunden 14:51, och det är mulet och mörkt ute.

 

Så värst mycket mer energi har jag inte denna dag, eftersom jag startade dagen med att vara fastande för provernas skull. Men nu börjar jag ändå känna mig rätt okej tycker jag.

 

För det mesta brukar ju alltid läkarna skriva ut mer mediciner till folk. Men istället skall jag minska på en av medicinerna som kallas Ternomin. Det är en bromsande medicin för hjärtat så man inte skall kunna överbelasta det.

 

Ja, ja, nog om allt detta nu. Huvudsaken är att jag känner mig bra tycker jag. För det gör jag. I morgon skall jag skriva igen. Jag skall försöka färdigställa mina noveller som ligger i datorn. Plus att jag skall göra ett dikthäfte klart.

 

Så det finns alltid lite att göra hela tiden, och det är bara roligt tycker jag. Snart är det nyårsafton, och då skall jag bara ta det lugnt med några öl på kvällen och vänta in det nya året.

 

Förmodligen blir det att jag kolla på Grevinnan och betjänten. Det brukar jag göra varje nyårsafton. Men nu skall jag bara ta det lugnt resten av dagen, och bara göra så lite som möjligt.

 

Ha det bra alla hopa, så skriver jag snart mer igen.

 

Lasse 



Av Lars Josefsson - 25 december 2011 12:53

Julafton redan över!

 

Poff, sa det bara, å så tog julafton slut. Det var värst vad en dag kan gå fort då. Så mycket stressande bara för en enda dag. Hur eller hur, så hade jag det bra i alla fall. Katterna och jag åt julmat, och jag kollade på tv.

 

Nu är det nyår som gäller, det är inte många dagar kvar nu på detta gamla år. Å snart börjar 2012. Det är lite mörkt och grått i Gunnebo, då klockan är 12:44. Men det går i alla fall mot ljusare tider nu. Det får mig att orka vidare.

 

Det var förstås lite trist igår utan snö på julafton. Men det får vi leva med. Jag gjorde ett försök att skriva lite dikter den 23 dec. men det blev inte så bra.

 

Hoppas nu att alla gillade min julnovell i alla fall. Jag har några noveller till på gång som inte är riktigt klara. Men så fort dom är klara skall jag lägga in dom sedan.

 

Annars en ganska händelselös dag, här i dag tycker. Så jag fortsätter väl på mina noveller eller något annat kul som faller mig in.

 

Ha det bra nu alla hopa, så skriver jag snart igen.

 

Lasse

Av Lars Josefsson - 21 december 2011 10:34

God Jul!

 

I dag är det bara tre dagar kvar till julafton. Det var värst vad tiden har gått fort. Det snöar lite lätt här i Gunnebo för stunden, och kanske ligger det kvar till julafton. Det är i alla fall vad jag hoppas på, så det blir lite julstämning.

 

I dag har jag lovat att lägga ut min julnovell. Så skall också ske. Men jag vill på det bestämdaste berätta att det som sker i novellen inte har hänt på riktigt. Den är helt och rakt igenom påhittad.

 

Men kanske är detta lite som jag egentligen är. Jag försöker alltid att vara en godhjärtad människa. Å skulle detta hända på riktigt tror jag någonstans att jag faktiskt skulle göra som novellen berättar.

 

Nu kommer novellen!

 

Lasse


Den övergivna damen


Solen sänkte sig sakta över den lilla förorten Goseby, och det var fredagen den 23 december 2011. Klockan var 14:10 för att vara exakt. Granen i Goseby Centrum lyste upp hela tillvaron, och det var julstämning på riktigt.


Jag gick vidare på en liten promenad längre ner i byn för att få lite frisk luft, och allt kändes jättebra. Men plötsligt fick jag höra en dam som satt och grät på en bänk längs vägen. Men inte idag! Tänkte jag. Idag skall det ju vara julstämning. Vad är det som händer egentligen?


Jag tittade på damen som tycktes vara i min ålder ungefär. Hon hade två resväskor jämte sig, och såg inte så fräsch ut. Jag menar, hennes hår var lite tillrufsat, och stripigt, och hon hade ett blåmärke i ansiktet, som om hon hade fått en ganska hård smäll av någon.


Tankarna rusade i huvudet på mig. Vem var denna dam? Hade hon tagit några droger? Eller var hon bara full helt enkelt? Eller kunde det finnas någon annan förklaring till varför hon satt där och grät denna dag? Och vid denna tid?


Väl inrutad i mina egna livsvanor ville jag inte släppa någon främling inpå livet en sådan här dag. Det var ju i alla fall julafton dagen därpå.


Men någonting fick mej ändå att gå fram till damen för att fråga vad som stod på? Snyftandes berättade hon att hon hade blivit utkastad av sin man tidigt på morgonen denna dag, och att hon tvärledsen hade tagit bussen rakt ut i periferin, och hamnat i Goseby då hennes busspengar inte hade räckt längre.


Vad har du gjort på kinden? Frågade jag. Vad menar du? frågade hon. Jo..o, sade jag, du har ett stort blåmärke på kinden. Hur har du fått det? Lite tvekande berättade hon, att hon nog måste ha fått det när hennes man som hade slängt ute henne, även hade slagit henne.


Det här kommer att bli min död, sade hon snyftandes. Jag har ingenstans att ta vägen i natt, och jag kommer säkert att frysa ihjäl, om ingen hjälper mig. Det är inte så lätt, fortsätter hon snyftandes. Hade jag bara varit lite snyggare och lite yngre, hade det inte varit problem att få hjälp av någon snygg gubbe längs vägen. Men nu är jag gammal och ful, och dessutom inte helt frisk. 


Men…sade jag, så gammal är du väl inte? Jo, jag är femtiofem år nu, och det är ingen som vill ha en gammal kärring på över femtio. Jag har ont i mina leder ibland, sade hon, och det är inte roligt att åldras och bli bortglömd.


Nu började jag förstå hur det egentligen förhöll sig. Jag sade till henne, att hon inte alls var ful. Femtio år är inte så mycket, och det finns visst ett liv även för en femtioåring. Hjälp mig då, sade hon bedjande.


Ja..a, sade jag, jag skall hjälpa dej. Du får följa med mig hem och bo där tills du vet vad du vill härnäst, och när du vet hur du vill fortsätta ditt liv. Det är okej för mig, sade jag.


Så kan du och jag fira jul tillsammans sade jag. Då slipper jag vara ensam över jul. För jag har bara två innekatter, och som bara är inne hela tiden, och dom får inte vädras ut heller, tillade jag. Så du vet det!


Är det säkert, sade hon? Och såg glad ut. Ja sade jag, häng på hem till mig. Jag kan hjälpa dej med dina resväskor. Dom var inte så tunga, och jag frågade om hon skulle hämta mer av sina saker senare? Till svar fick jag att hon inte ägde fler saker i livet än vad som ryms i väskorna. Hon berättade nu att hon hette Jennifer. Du kan kalla mig Jenny bara, det är enklare, sade hon.


Jag tänkte, fy sjutton så hon måste ha levt tillsammans med den gubbe hon hade varit med innan. Stackars lilla människa.


Väl hemma hos mig började hon plocka upp sina få saker ur resväskorna, och som mest innehöll kläder. Hon gick direkt in i badrummet och duschade, och tog på sig rena kläder.


Ut kom en mycket vackrare tjej än den som hade gått in där, det kan jag försäkra. Visserligen kunde hon inte tvätta bort blåmärket. Men det gjorde ingenting tyckte jag.


Jag dukade upp den julmaten jag hade klart, och vi åt och pratade om allt möjligt tillsammans. Bland annat berättade hon, att när hon hade börjat få problem med leder och axlar med värk och annat otyg, inte längre dög åt denna man hon hade levt med. 


Han har blivit ihop med en annan dam, och sitter och super tillsammans med henne nu, berättade hon. Jag frågade om han har alkoholproblem. Till svar fick jag ett ja, Hon berättade att han har tagit vart enda öre för henne till sprit under flera år och hotat henne med stryk om hon protesterar.


Hon tillade att hon själv inte har problem med alkohol. Men att hon gärna tar sig ett par öl på kvällarna när hon har råd, men inget mer.


Tiden gick, och hon levde till att börja med på försörjningsstöd. Men kom snart att finna ett jobb i stan i fas 3. Snart hade hon börjat trivas även med mej som partner, och livet lekte vidare.


I en av hennes resväskor fanns även en USB-sticka med hela hennes liv berättat i dagboksform. En dag bad hon mej läsa igenom alla dessa anteckningar. Jag blev djupt berörd av allt jag läste, och detta gav mig en bättre bild av hur hon hade hamnat i denna soppa hon levt med innan.


Å så fick äntligen historien ett lyckligt slut!


God Jul på er alla hopa! 


Av Lars Josefsson - 17 december 2011 12:26

HEJ!

 

Snön ligger vit på taken, men Lasse är inte vaken. Det var värst vilket slaskväder det är denna dag. Än så länge har jag bara kommit kommit ner till min skrivarlya denna dag. Men jag har inte fått något gjort än. Jag tycker jag blir lite sömning och hängig av detta väder.

 

Det är den sjuttonde idag, och jag tänkte att det är bäst att jag skriver redan idag i bloggen. För sedan vet jag inte hur stressigt det kommer att bli med allt innan onsdag då det är dags att lägga ut min julnovell.

 

Ju närmre jag kommer julafton har jag en svag känsla av att det kommer att bli alldeles på tok för mycket att göra. Så det är lika bra att starta redan idag. På måndag får jag pengar, och skall först av allt betala alla räkningar. Sedan skall jag åka och handla allt inför julen. Men sedan skall jag bara ta det jättelugnt under julafton, och kolla på tv: ns julprogram. Å så adventskalendern förstås.

 

Kanske blir det några öl, för det tycker jag att jag vill ha på julafton. Å ja..a, sedan får jag se hur julen blir. Men det blir nog bra tror jag.

 

Så nu får ni ha det riktigt bra alla hopa fram till onsdag då jag lägger ut min julnovell


God Jul på er alla hopa!

Av Lars Josefsson - 15 december 2011 15:35

Tid till eftertanke

 

I dag på förmiddagen satt jag och några kompisar och pratade om hur det är att åldras. Vi satt och diskuterade om vad som ofta sker vid olika åldrar. Frågan kom då upp om detta var skämmigt, och att man därför skall göra allt för att dölja det.

 

Detta ledde fram till att jag började tänka som så. Är det så här att åldras för mig? Kan det inte vara något som andra människor i samma ålder inte råkar ut för ibland också. Givetvis kan detta variera från människa till människa, när olika saker händer i deras åldrande.

 

Detta fick mig att skriva följande:


Livet efter femtio


När du närmar dej femtio, var då noga med att i god tid beställa en gravplats och välja ut en gravsten. För du kan aldrig veta när din sista stund är kommen. Är du dessutom ensam i livet. Glöm bort att försöka finna en partner! Nu är det kört för alltid!


Nä..men, nä…men näääääääää! Så är det ju inte. Detta är en villfarelse. Visserligen blir aldrig livet var det har varit innan, jag menar som det var då vi var unga, efter denna ålder.


Den fruktsamma åldern för både män och kvinnor är i det närmaste över, och sexlusten kanske börjar minska, för att för en del, nästan helt försvinna.


Att träffa en partner efter denna ålder behöver därför inte vara avhängt på att kunna ha sex i samma utsträckning.  Att träffa en partner kan betyda ett underbart förhållande med mycket kel och gosande. Det viktiga är att man är ärlig och uppriktig mot varandra. Å att man lever för varandra, och alltid finns för varandra.


Jag tycker att det är dags att sluta fjanta sig om detta nu. För, är det så här att åldras. Så är det. Det kan vi inte ändra på hur mycket vi än vill.


Lasse

Av Lars Josefsson - 14 december 2011 09:40

HEJ!

 

Det närmar sig med stormsteg till julafton nu, och det skall bli spännande att se vad som händer i morgon i adventskalendern. Jag har skrivit min julnovell helt klar nu, och jag tänkte lägga ut den på onsdag i nästa vecka redan, för att handlingen i berättelsen skall stämma.

 

Novellen handlar denna gång om en dam som har hamnat i en lite besvärlig situation. Mer än så tänker jag inte berätta nu. Som jag har berättat innan om just julberättelser så har jag ju tidigare valt att ha barn med.

 

Men denna gång har jag valt att ha en vuxen människa med istället. Lite grand därför att belysa vikten av att hjälpa och ta hand om varandra längre fram i livet också.

 

Att se ett barn i nöd eller en svår situation aktiverar bara vår medfödda moderskärlek och faderskärlek rent instinktivt. Men att se en vuxen människa i en lika svår situation gör att vi ofta blir misstänksamma eller kanske inte alls deltagande.

 

Men i själ och grund, är vi ju lika sårbara, både barnet och den utsatta lilla människan. Så jag tyckte att det nu var dags att belysa även det.

 

Just nu i denna stund när jag skriver, håller Kommunen på att riva den gamla underkända lekplatsen på Kedjegatan här i Gunnebo. Jag tog ju upp det här i bloggen i somras, eller när det nu var, att den till och med var farlig för barn att leka i.

 

Skall bli intressant att se vad som händer. Om det skall ersättas med en annan lekutrustning, eller om den helt skall avlägsnas för att bli grönområde. Nå..ja, nu måste jag fortsätta med dagens alla sysslor. Så ha det nu bra alla hopa. Så skriver jag snart igen.

 

Lasse

Av Lars Josefsson - 11 december 2011 10:25

HEJ!

 

Nu har det äntligen slutat blåsa i alla fall. Dagen börjar med klarblå himmel och  sol. Det var hela 8,8 plusgrader vid sju idag. Undrar om vi skall få en grön jul denna gång? Ja..a, det är sådant vi får se.

 

Jag, vet att jag är tjatig om denna adventskalender. Men faktum är att jag nog är lite imponerad av berättelsens uppbyggnad och dramaturgi. Jag har säkert skrivit det innan också. Jag har därför beslutat mig för att börja läsa mer om just, dramaturgi.

 

Det får bli nästa års stora utmaning så jag lär mig det ordentligt. Jag vill bli bättre på detta. Så nu är det dags att börja plugga sådant. Vad beträffar min julsaga har jag nu nästan bestämt mig för att den inte skall handla om barn i år. Jag är nog mer inne på att det skall bli en vuxensaga istället.

 

Ja..a, för sådana kan man skriva också. Jag har nog tänkt mig ett helt annat sammanhang där det handlar om en vuxen dam. Men mer än så tänker jag inte berätta. För då blir det ju inte lika roligt.

 

Förra året hade jag en julsaga om ett litet barn. Men denna gång vill jag belysa en helt annan sak om livet. Jag skall strax gå ner till min skrivarlya och börja knåpa på denna idé i en berättelse, så får jag se vilken berättelse jag sedan väljer ut. Jag har nämligen flera alternativ att välja mellan. Det är allesammans nyskrivna berättelse som jag har kommit olika långt på.

 

Men jag skall försöka göra det så tänkvärt det bara går, och som passar in på julen.

 

Men nu skall jag sluta skriva här. Ha det bra alla hopa! Så skriver jag snart igen.

 

Lasse

Ovido - Quiz & Flashcards