Tina får en mamma

En dag när Tina var i skolan träffade Gabriel en ny tjej som han blev väldigt förtjust i, ja..a, så förtjust att han bestämde att bli tillsammans med henne. Det började närma sig jul nu, och Gabriel hade berättat för denna nya damen som för övrigt heter Maria, att han hade en dotter som hette Tina och bor hemma.

Men gud utbrast hon då! Vi måste ju köpa henne lite julklappar då vet jag. Men problemet var att dom inte visste riktigt vad hon ville ha i julklapp.

Vad kan en liten åttaåring som kommer från nätet vilja ha egentligen? Ja det var den stora frågan. Vi får vänta tills hon kommer hem, sade Gabriel. Ja..a, det tycker jag också sade Maria då.

Nästa fundering denna dag blev; undrar vad Tina skall tycka om sin nya mamma. Jag vet inte svarade Gabriel, men jag antar att hon kommer att gilla det eftersom alla andra ungar i skolan har var sin mamma. Ja..a, åtminstone dom flesta.

Nå..ja, det var bara att vänta tills Tina kom hem denna dag för att få alla svar på alla frågor.

Skall vi inte ha en julgran, sade Marie till Gabriel? Jo, det är klart sade han då, och tillade; undrar vad katten Rakkis skall tänka då. Hon kanske blir som tokig och river omkull den då.

Sagt och gjort så åkte dom nu och köpte en julgran med alla tillbehör och satte upp den. Det skulle nu inte dröja så länge att få svar på vad Rakkis skulle göra med den. I raketfart försökte hon nu att klättra i den, när den äntligen blev uppställd på golvet.

Duns och pang så låg den nu raklång på golvet. Ja..a, så det blev bara att stänga till finrummet för att julgranen skulle få vara ifred. Därefter hjälptes dom båda åt att klä julgranen också. Den stod där fin i sin julklädsel med glitterband och glaskulor, samt julgransbelysning.

Nu började dom ivrigt vänta på att Tina skulle komma hem från skolan för att se den nyklädda julgranen, och att för första gången få träffa Maria. Det var den 14 december denna dag, och det började nu bli bråttom med alla inköp av julklappar och annat som skulle finnas på julafton.

Ytterdörren öppnades och in kom Tina glad i sinnet, och berättade att hon nu hade fått ännu fler kompisar i skolan. När hon fick syn på Maria blev hon alldeles knallröd i ansiktet och blev jätteblyg.

Dom presenterade sig för varandra, och snart var den värsta dramatiken över. Så småningom förstod även Tina att känslor hade uppstått mellan hennes pappa Gabriel och Marie. Då utbrast Tina, hurra jag har fått en mamma också till jul.

Men, sade dom båda, eftersom detta är din första riktiga jul i ditt liv, undrar vi vad du vill ha i julklapp? Vi har pratat om det idag innan du kom hem. Jag vet inte, sade Tina lite fundersamt.

Men efter att ha funderat lite på det, sade hon. Jag vill ha en ny jacka, den jag har är för liten. Sedan vill jag ha nya skor, och sedan en massa annat som en liten tjej i åttaårsåldern kan behöva i klädväg. Kaaaaan inte jag få följa med dej och köpa det då? Bönföll Maria. Jo gärna, för pappa fattar noll om sånt, det förtod jag förra gången vi skulle handla kläder alltså, sade Tina.

Sagt och gjort, dom åkte iväg på fläcken och handlade allt Tina ville ha i klädväg. Plus en ny IPod som kunde lagra en massa musik samtidigt. Hela 160 GB. Så nu var Tina nöjd med dagen. Sedan gick dom och fikade tillsammans denna dag och kom att bli bästa vänner på stört. Så slutade denna dagen, och Tina var nog glad innerst inne av att ha fått både julklappar och en egen mamma under en och samma dag.

Fortsättningen på detta äventyret med Tina kommer inom kort, så bara lugn allihop!

Av: Lars Josefsson

© Sagoverkstaden i Gunnebo

HEJ IGEN!

Nu är jag här igen, och idag skall jag hoppa lite i äventyret med Tina. Eftersom jag inte startade vid samma tidpunkt på året med första delen av denna berättelse blir detta nödvändigt att göra.

Ni får helt enkelt hoppa in i händelsen lite varstans för att jag skall komma ifatt till rätt årstid och så där. Så idag kommer saga nr. 206. Tina får en mamma.

I måndags skickade jag iväg tre sagor till en bildillustratör i Mönsterås som jag nu hoppas mycket på. Jag behöver massor av bilder till alla mina sagor och fantasy som finns i min samling, och jag är skriande behov av nya bilder.

Om allt går som jag har tänkt mig skall jag under detta år hinna med att ge ut ett par sagohäften eller sagor i ringpärm. Det är på tiden att det händer något med mig själv som författare, och inte bara åt andra, som jag hjälper hela tiden.

Men nu till sagan. Ha det bra alla hopa, så skriver jag snart igen.

Lasse

Tina upptäcker livet

Efter första dagen i skolan var det nu dags att ta tag i alla problem. Tillexempel med hennes barnbidrag som hon ju inte hade fått på hela 8 år. Efter att magistern hade sagt till i folkbokföringsregistret ringde dom därifrån och meddelade, att det omedelbart kommer att betalas ut 90000:- för alla år hon inte hade fått det.

För dessa pengar köpte vi nu kläder, och allt som hon behövde. Till hennes rum tillexempel köpte vi en ny säng, en ny dator och andra möbler. Hennes roligaste kommentar om sitt rum innan vi köpte allt det här, var. Fy sjutton vilken gammal ful taklampa. Skall jag bo i ett museum eller? Hur gammal är den egentligen?

Det var en gammal lampa med tygskärm, och ja..a, den såg väldigt gammal ut, och var säkert sedan 1950 – talet eller något i den stilen. Ja..a, så det var bara att köpa allt nytt på hennes rum.

När nu detta var gjort började Tina tycka att det hade blivit som hon hade drömt om. Självklart så hade hon nu också Internet på sin dator, och kunde surfa runt precis hur mycket hon ville. Det var ju därifrån min nyblivna dotter hade kommit. Fast det var ju bara två som visste det, åtminstone i denna vanliga värld.

Jo, vad som har glömts bort att berättas, är ju att jag har två katter. En kattjej som heter Rakkis, och som fick det namnet som liten bara för att hon hittar på så mycket rackartyg. Hon ser ut som en liten tiger. Den andra kattjejen heter Snuttan, mest för att den skall ha ett namn. Den är kolsvart och ser ut som en liten svart panter.

Så familjen består då av mig som heter Gabriel, och så min lilla materialiserade digitaldotter, och så till sist mina två katter.

Alldeles lätt är det inte att ta hand om en dotter från nätet skall jag säga. Den första veckan gick åt till att förklara att vatten är blött, och att man måste tvätta sig varje dag, och duscha minst varannan dag i alla fall. Likaså att varma spisplattor är farliga.

Här kan nu räknas upp hur mycket som helst som vanliga barn redan vet vid åtta års ålder. Så här fick jag anstränga mig skall jag säga. Men att lära sig allt på bara en vecka var lite svårt även att det går att läsa sig till det mesta på nätet.

Vissa saker måste man lära i det vanliga livet. Ta tillexempel denna dag som sagan skall handla om. Tina har förstått att vatten är blött, och samma dag hade hon sett en städerska skura golvet på tv och ville själv testa hur det var att göra det på sitt rum.

Utan att direkt ha uppsikt på henne just då, hade hon börjat skura alldeles själv inne på sitt rum. Jag kunde visserligen höra henne sjunga ramsan: Skura, skura skura….hela dagen lång, men tänkte inte så mycket mer på det förrän det hördes ett gallskri från hennes rum. Dumma kattskrälle har du haft ihjäl min mobil?

Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii. Sedan kom hon springandes med telefonen i handen och berättade, att när telefonen ringde blev Rakkis som tokig och skulle mörda den, och plopp, sedan trillade den ner i min skurhink. Titta själv den är ju jättetorr, det bara droppar om den. Jag blev förstås både full i skratt och irriterad på det inträffade i samma andetag. Ja..ha sade jag, nu är det bara att ge sig iväg och köpa en ny telefon då, och tillade. Alltså, vatten är blött, och din telefon är sjöblöt, inte torr.

Ja, ja, fick jag till svar då. Nu vet jag det. Sedan var det bara att ge sig iväg och köpa en ny telefon. Fast jag tänkte i mitt stilla sinne, att nu kommer hon nog ihåg detta till nästa gång, lilla barnet, och lite får man ju stå ut med som nybliven pappa.

Tiden gick och det var oktober månad då den första snön föll. Hennes första fråga blev då. Vad är det för konstigt som trillar ner ute? Det ser ju ut som florsocker. För det visste hon, vad det var.

Nä..e, det är snö svarade jag, fruset vatten och är väldigt kallt. Man måste klä på sig ordentligt om man skall vara ute idag. Men denna dagen blev det inte tillräckligt mycket snö för att göra något roligt av. Så det får bli ett senare äventyr.

Det kommer snart en fortsättning.

Av: Gabriel Jonsson

© Sagoverkstaden i Gunnebo

HEJ!

Det är söndag och det är riktigt soligt ute idag, så egentligen borde jag inte sitta inomhus idag. Jag borde ta en liten promenad eller nått, i solskenet. Men innan dess skall jag lägga ut en saga med Tina igen har jag tänkt mig. Så för att jag skall komma ut i tid borde jag göra det med en gång. Å så gjorde jag det!

Lasse

Hon bet mig i fingret

En dag när jag satt framför datorn och sökte på Internet råkade jag skriva fel adress, och skrev www.bajsprutt.sebeu utan att själv märka att jag hade skrivit fel. Upp kom då en sida med olika ikoner. Där fanns djur, det fanns bilar, och ja praktiskt taget allt man kan vilja ha. Men där fanns en ikon med en liten tjej som såg väldigt rolig ut. Ja..a, som en riktig busunge.

Jag dubbelklickade på den och tänkte, vad är detta för nått? Då kom hon upphoppande på bildskärmen och sade hej! Jag heter Tina. Vad heter du?

För att kunna prata med Tina var jag tvungen att hela tiden skriva till henne precis som man gör på msn.

Jag svarade att jag heter Gabriel. Hon frågade, hur gammal är du? Ja..a, jag svarade att jag är 54 år. Ja..ha, sade Tina, jag är bara en vecka gammal, och har rymt från han som tecknade mig.

Hon berättade vidare att hon sedan hade gömt sig bland alla dom andra ikonerna för att inte bli upptäckt av honom. Ja..ha, sade jag, men tänk om han blev ledsen när du rymde. Nej då, svarade Tina, han trodde att han hade raderat mig av misstag, så han ritade en ny.

Ja..ha, sade jag då igen. Är det fler såna som du, som har rymt ut på nätet? Vet inte, fick jag till svar. Kanske, kanske inte, sade hon så där hemlighetsfullt. Nä.. hä, svarade jag, och blev lite fundersam, om det inte fanns något hon hemlighöll för mig.

Men om du har rymt finns det säkert fler än du som har gjort det, sade jag. Vad du frågar mycket hela tiden. Vad då, då det finns kanske några till då. Nu har du hittat mej, räcker inte det? Undrade Tina.

Nä..ä, alltså, jag bara tänkte att du måste väl ha några kompisar, sade jag. Ja….

..a, annars blir det väl lite tråkigt för dej på nätet.

Men sedan blev jag lite fundersam, och frågade. Hur kan du ha ett eget liv? Du är ju bara en tecknad figur. Ja..a, svarade Tina, jag kallar mej för den virtuella Tina bland mina vänner.

Men hallå, tyckte jag på, någon måste ju ha gett dej ett eget liv innan du kunde rymma på egen hand ut på nätet?

Jo, men det är lite krångligt att förklara, sade Tina. Men jag skall försöka. Här på Internet hämtar man all den kunskap och information jag behöver från hela världen. Han som tecknade mig gjorde mej animerad så jag kan röra på mig och så där.

Men för att jag skall kunna komma ut ur denna burken, måste du trycka på utropstecken och delete, och en massa andra tecken som jag inte hann med att memorera riktigt. Då kan jag hälsa på dej i verkliga livet, sade Tina. Ja..ha, sade jag och bara gjorde som hon sade.

Ut hoppade Tina, och sade glatt, hej på dej! Roligt att ses. Jag blev lite förvirrad av det som hände, och nöp mig i kinden för att veta om jag var vaken eller om jag drömde.

Hej sade jag lite smått bortkommen av detta nya intryck. Hon var stor som en kulspetspenna är hög ungefär, och hade Jeans och en vit tröja på sig. Jag måste säga att jag blev väldigt förbryllad över att en virtuell liten tjej bara kunde hoppa ut ur skärmen på mitt datorbord, och bara stå där helt på egen maskin och prata med mig.

Har du varit utanför datorn någon gång innan? Undrade jag. Nä..e, fick jag till svar. Detta är första gången.

Vad konstigt det känns, sade Tina. Jag menar, att känna värme, dofter och allt annat ni har i er värld. På Internet finns inga sådana känslor och intryck, sade Tina. Kan jag inte få stanna här hos dej? Undrade Tina.

Jag blev nu fundersam över det som hände, och tänkte, att jo visst, det kan hon väl få. Så jag sade det till henne. Men vad äter en virtuell tjej då? Undrade jag. Vad då äter? Undrade Tina. Jo, vi människor äter ju vanlig mat, som prinskorvar och mackor, och sånt där. Ja..ha, sade Tina, nu förstår jag.

Jo, alltså ute på nätet finns det energi som vi behöver hela tiden. Så vi behöver inte äta som ni gör.

Men hallå, sade jag, vad händer ifall jag stänger av datorn? Försvinner du då? Vet inte, svarade Tina skrajset. Du tänker väl inte göra det? Nä..e, jag lovar att inte stänga av den.

Men nu måste jag tillbaka till min värld igen, sade Tina. Så hon bad mig att göra det där snabbkommandot igen på datorn. Vips var hon tillbaka inne i datorn igen. Ja..ha, tänkte jag efter första mötet med Tina, undrar om hon blev rädd? Tänk om hon inte vågar komma tillbaka igen.

Men det skulle inte dröja länge förrän det var dags igen. Plötsligt en dag när jag satt och halvsov framför min dator kände jag någon som bet mig i fingret. Aj! Skrek jag. Ha, ha, där fick du sade Tina, och skrattade. Medan du sov kom jag på ett sätt att ta mig ut ur din dator alldeles själv, genom att springa in i din dator och fixa med det själv. Så nu kan jag komma och gå som jag vill när din dator är igång.

Blev du rädd förra gången när jag frågade vad som händer ifall jag stänger av min dator när du är här? Ja, det blev jag, svarade Tina. Jag blev livrädd om sanningen skall fram! Ja, men jag skall inte stänga av datorn fattar du väl. Jag börjar redan gilla dej. Jag tycker du är en kul typ, sade jag.

Vad då typ? Undrade Tina. Är jag så förfärlig? Nä..men, alltså, det var inte så jag menade. Du är en cool tjej, menar jag ju, allra helst för att vara så där liten.

Ja..ha, svarade hon då lugnare. Det är bara ett uttryckssätt då? Undrade hon. Ja sade jag, det är det. Jo jag har en intressant sak att berätta för dej, sade Tina. Jaså, vad då för något? Undrade jag.

Jo, jag har varit i kontakt med en trollkarl från darknet. Han påstår att det går att förvandla sig till en fysisk person som du är, genom en speciell trollformel som han kunde.

Då frågade jag, vill du verkligen bli en människa precis som jag är då? Jag har funderat över det, fick jag till svar. Okej, svarade jag, du får väl tänka på det då. Men kommer du att vara så där liten om du blir människa då, undrade jag? Vet inte, svarade Tina. Jag glömde fråga om det.

Men sade jag, hur i all världen skulle det gå till? Och vad skall folk säga ifall jag plötsligt får en dotter i huset. Du kan väl säga att du har slarvat till det någonstans utan att du har vetat det förrän nu då, sade Tina. Ja..a, det får jag ju säga då, svarade jag. Men sade jag, om du blir en människa måste du ju gå i skolan här i det verkliga livet.

Ja, ja, fick jag till svar, en sak i taget. Om jag tycker det är tråkigt någon dag i skolan kan jag ju alltid rymma in i närmaste dator en stund då, tyckte Tina.

Ja, ja sade jag, du får göra som du vill. Om du vill stanna i den här fysiska världen får du det för mig. Du kan bo här om du vill. Okej, tack så mycket, sade Tina. Då vet jag det.

Men nu måste jag tillbaka igen, sade Tina, och vips var hon tillbaka inne i datorn igen. Jag kommer snart tillbaka igen, sade hon innan hon stack ut på nätet igen.

Ja..ha, tänkte jag, och satt där och väntade igen. Vad skall hända härnäst nu då? Efter en stund kom hon tillbaka igen, fast inte ensam. Med sig hade hon trollkarlen som skulle göra det möjligt för Tina att bli en vanlig fysisk människa.

Ja..a, får jag bo hos dej nu då? Undrade Tina. Ja, har jag sagt det, så står jag för det, svarade jag.

Trollkarlen berättar att han heter Athos, och säger vidare till mej att ta väl hand om Tina om han skall hjälpa till med det här. Jag lovar att göra det. Vidare berättar han att trollformeln inte går att återkalla, men att Tina när helst hon vill tillfälligt kan förvandla sig till en virtuell tjej, men bara för en dag, varje gång.

Nu skulle hon få mänskliga egenskaper och skulle därför också leva lika länge som vi människor gör, och bli tvungen att leva som vi gör.

Okej säger han till Tina. Är du beredd? Du har inte ångrat dej nu då? Nä..e, svarar Tina, jag vill bli en människa.

Därefter sade Athos det evigt bindande trollformeln som skulle förvandla henne till en människa.

Vips! Nu står Tina där stor som en åttaåring. Hennes kläder hade också förvandlats till samma storlek. Nu var det ett faktum. Nu tillhörde hon den vanliga fysiska människovärlden och var tvungen att äta samma mat som vi människor gör, och leva som oss.

Det första Tina säger är. Nu är det äntligen gjort. I morgon skall jag börja i skolan här. Jag har redan en kompis där som jag har skaffat. Ni vet ju vem, eller hur?

Här slutar sagan för denna gång, men även denna får en fortsättning som snart följer”.

© Sagoverkstaden i Gunnebo

HEJ IGEN!

Nu är jag här igen, och jag tänkte fortsätta med berättelsen om Tina med fantasy nr. 201, ”Hon bet mig i fingret” idag. Nu när våren ha kommit tillbaka igen, börjar inspirationen att komma tillbaka för att skriva. Men jag saknar någon som ritar bilder till alla mina sagor och fantasy fortfarande.

Det skulle vara bra ifall jag hittade någon snart. Alla sagor skulle få ett nytt liv på det sättet. Men nä..e, det är ingen som har hört av sig som vill hjälpa mej. Attans också!

Jag får leta med ljus och lykta efter några som kan det även i fortsättningen. Men här kommer berättelsen nu.

Ha det bra alla hopa, så skriver jag snart igen.

Lasse

Animatören, och hur allt började

En dag för länge sedan, så där för ett par år sedan eller nått, satt en onykter tecknare och gjorde en massa animerade figurer. Han tecknade djur, växter, barn och vuxna. Kort sagt ett helt samhälle med animerade varelser med tillhörande omgivningar. Dessa lade han sedan ut på nätet på ett webbhotell för att använda vid ett senare tillfälle.

Dessa hade han tänk använda för att göra barnböcker av sedan. Tecknaren hette Nero Slarvander och var en oerhört skicklig tecknare, och var känd överallt i världen för sina animerade figurer. Till saken hör, att Nero även var en skicklig trollkonstnär och hade gått på ett häxgymnasium i London och utbildat sig.

Nå..väl, sedan hände det sig att han kväll efter annan satt och tog några nubbar medan han ritade och animerade. Ja..a, som ni alla kan förstå kunde det ju bara gå åt skogen.

I tron om att han hade sparat sina nya vänner på sitt webbhotell hade han sparat dessa på fel ställe, så dom hade hamnat på darknet. Dagen därpå sedan när han hade nyktrat till, började han leta efter sina senaste tecknade figurer. Men kunde inte hitta dom igen.

Han tänkte att han av misstag hade raderat dessa i fyllan och villan, och struntade därför i att leta vidare efter dom.

På en speciell sajt på darknet levde sedan dessa animerade varelser vidare och skaffade sig egna liv med hjälp av all information som finns på nätet att hämta.

Det är här vår berättelse börjar. Tina är bara en bland många av dessa som han hade slarvat bort i fylleriets värld.

För att nämna några av dessa tecknade figurer som han hade slarvat bort mer var det trollkarlen Athos, och Johannes som hade fått alldeles särskilda förmågor att kunna trolla och hitta på hyss.

Sedan var det Hanna, Sofie, Mikael och Jesper. Plus många fler som ni efterhand kommer att få träffa i mina berättelser.

Av: Gabriel Jonsson (Lars Josefsson)

© Sagoverkstaden i Gunnebo

Alla hjärtans dag

I dag är det alla hjärtans dag fick jag reda på när jag startade datorn denna morgon. Jag satt och funderade igår kväll på om jag skulle börja lägga ut lite sagor igen som jag alltid gjorde förut.

Jag kom fram till att det sagan om Tina är rätt bra egentligen. Så för att alla skall få berättelsen från början tänkte jag idag starta med inledningen till denna berättelse igen. Jag har ganska många berättelser färdigskrivna vid detta lag om Tina. Så jag skall nog hinna med att fortsätta skriva i tid så dom inte tar slut.

För att säga någonting om dagen, så snöar det jättestora snöflingor här idag, och det är rätt kallt. USCH för vintrar! Om vintrarna tycker jag inte!

Men istället för att babbla en massa skit här nu, så skall jag nu starta med denna berättelse.

Ha det bra nu alla hopa, så skriver jag snart igen.

Lasse