Dagen då det inte blev något väder!

En alldeles vanlig dag i oktober, hände det något som folk länge skulle prata om. På förmiddagens väderrapport sade vädergubben att något alldeles ovanligt har inträffat. Vädersatteliten visar inget väder alls över Sverige. Ett sällsynt ingentinget är på väg in över landet.

Extranyheter sänds flera gånger under denna dagen med denna nyhet. Oroliga människor ringer till SMHI och undrar vad som nu kommer att hända. Men ingen vet riktigt svaret på det.

Dagen gick som alla dom andra mot sitt slut, men under natten hände det något mycket underligt..

Prick klockan tolv hemma hos Ellen, hände det att Gökuret fick nojan, och göken flög ut likt en fågel ur sin bur och satte sig högt uppe i gardinstången och skakade av rädsla. Termometern klamrade sig fast på fönsterblecket och var livrädd. Man kunde höra den säga, vad skall ja nu mäta när det inte finns någon temperatur längre?

Träden som normalt står där tysta, började nu samtala med varandra om det som skedde. Allt var ett enda kaos! Fåglarna var alldeles tysta. Allt var kusligt överallt.

Den nya dagen grydde, och långt borta kunde man höra domedagsprofeterna ropa i stora skaror att jorden snart kommer att gå under.

Det fanns inga moln, allt var alldeles genomskinligt så stjärnorna syntes långt där ute. Det blåste inte, och luften kändes ingenting. Ett svag ljus rådde överallt, nog så man kunde se vart man gick. Alltid något. Men vad värre kunde det bli?

Folk började prata med varandra om det kusliga som nu inträffat, och sade: Är detta straffet från gudarna för att vi inte har skött oss tillräckligt bra? Eller är det djävulen själv som har tagit över?

Alla var hemma från sina jobb denna dag, skolorna var stängda, och allt stod stilla.

Bilarna gick inte att starta, bussar, tåg, allt stod stilla denna dag. Men en gammal dam visste hur det låg till, men sa inget. Det var Ellen, det.

Dagen gick till ända och alla höll sig inomhus. Prick klockan tolv på natten blev allt som vanligt igen.

På morgonen igen sändes nyinsatta nyheter där tomten hade tagit över Sveriges radio och själv satt i studion. He, he, he, nu blev ni allt rädda va? Men faktum är att ni varit så otacksamma för allt vackert omkring er varje dag, att jag såg mej tvungen att skrämmas lite.

Sluta klaga hela tiden. Naturen är det finaste som finns i hela världen! Se till att visa tacksamhet för det ni har! Lev en dag i sänder och njut av att bara få finnas till.

Men Ellen visste allt hela tiden. Hon hade pratat med tomten som lugnande hade berättat hur allt förhöll sig, långt innan det hade skett.

Så var nu snälla alla hopa, snart kommer tomten! Det är inte så länge till.

© Lars Josefsson

HEJ!

Åter igen har vi en solig dag, så det finns nog lite hopp om att det skall vår denna gång också. Sedan förra gången jag skrev här i bloggen har jag hunnit prata med en av min läsare av denna blogg, som tyckte att jag skulle lägga in något som jag har skrivit själv. Hon sade: Förut lade du ju alltid in en massa sagor och annat roligt att läsa. Nu är det ju bara en massa dagbokssnack.

Så jag började fundera på vad jag skall starta med att lägga in här, och kom fram till att jag har ju en helstollig novell som jag skrev under en tid då jag deltog i Seniorkontakten. Den har titeln ”Dagen då det inte blev något väder”. Den skall jag nu börja med att lägga in här idag.

I övrigt kan jag berätta att jag nu har börjat få inspirationen tillbaka för att skriva igen. Innan har det gått en lång tid av skrivtorka, troligen för att jag har känt mig lite djupfryst under denna kalla vinter. Men nu när solen börja titta fram igen, har jag börjat få lusten tillbaka att vilja göra en massa saker igen.

I går hade jag en dam här som vill ge ut en egen berättelse i ett litet häfte på mitt förlag. Så redan igår startade jag med att renskriva detta manus. Men nu till novellen denna dag. Ha det bra nu alla hopa.

Lasse