Ett jättegulligt spöke!

En gång för länge sedan när jag fortfarande bodde i Nybro, hände det något som jag aldrig kommer att glömma.

Jag var ute och gick in mot centrum från Simhallen som finns i stan. Ja, jag hade inte varit och badat, det här var mitt i natten.

När det är mörkt kommer nog fantasin igång hos dom flesta tror jag. Åtminstone om man är ute på en nattpromenad ensam.

Det här är ingen lång berättelse kan jag inte påstå. Men när jag började närma mig Parkgrillen hörde jag en flaska som rullade på gatan. Det var vindstilla, och jag såg inte till en enda människa.

Man känner ju sig lite obehaglig till mods när sånt här händer när man inte snabbt kan få en förklaring.

Ett spöke, nä..e! Tänkte jag, några såna har jag aldrig sett så där, som dessutan rullar omkring på en flaska!

Nä..e, tänkte jag, vad är det här för något?

Jag tänkte, om jag går så tyst jag kan, mot ljudets riktning, har jag störst chans att få reda på vad det är för något.

Plötsligt får jag syn på en jättleliten Igelkott som envist försöker slicka i sig det sista ur en Puckoflaska. Åååååååå, tänkte jag, och så har jag gått omkring och trott att det var ett monster, eller ett spöke, eller något annat otyg. Så var det bara en liten söt Igelkott.

Så där kan det vara när fantasin skenar iväg för mycket, och när man inte snabbt kan få en vettig förklaring på det som sker.

Ha det bra alla hopa!

Lasse

HEJ!

Nu är jag här igen, och idag tänkte jag presentera ytterligare en gammal novell vars innehåll är hämtat från ett minne från förr. För att säga någonting om dagen har jag varit i kyrkan i lilla Gunnebo idag. Det var en himla liten mysig kyrka faktiskt.

Där träffade jag några jämnåriga som jag började prata om lite ditt och datt. Kyrkan är ofta en samlingsplats för folk, och en möjlighet att lära känna lite fler om man är nyinflyttad som jag är.

Först burrade jag ihop mig och tänkte, usch för att gå så långt som till kyrkan i denna kylan. Så jag gick och kollade ifall lånebilen var ledig. Men nä..e då, det var den inte, så det vara bara att förbereda sig på en promenad.

Sagt och gjort, jag och en väninna gick tillsammans dit en bra stund före elva. Jag frös inte ihjäl en enda gång på vägen, och det var inte så farligt som jag först trodde. I kyrkan var det ganska så många denna dag, och det var mysigt att vara där.

Ja, ja, nog om det nu. Nu kommer min korta novell som jag nämnde alldeles i början. Ha det bra alla hopa, så skriver jag snart igen.

Lasse