HEJ!

Dom sista dagarna nu har bara gått åt till att arbeta ifatt med olika saker i min vardag. Även sådana dagar måste ju finnas ibland. Men snart är jag ifatt igen och kan då med förnyade krafter ta itu med skrivandet. Det är mulet och grått denna dag, och det ser inte ut att bli någon sol idag överhuvudtaget. Åtminstone inte nu.

I går var det tvätten som behövde fixas med. Idag är det städningen igen. Det finns alltid att göra hela tiden när man lever ensam. Ekonomin är inte den bästa den heller. Så nog finns det vardagliga bestyr att pyssla med ibland.

Snart är jag klar med allt detta igen. Då skall jag börja med mina sagor och dikter och annat som vanligt. Fram till dess får ni ha det bra alla hopa, så skriver jag snart igen.

Lasse

HEJ!

Ja..a, det är fredag igen, och det är varmt och skönt ute denna dag. Hoppas vi får många såna här dagar innan kylan tar över. Det är snart september, och den månaden bruka kunna bjuda på fint väder även den.

Det var meningen att jag skulle skriva igår, men en speciell händelse gjorde att jag tappade feelingen, och luften gick ur mig fullständigt. Men det fixade sig även det, så idag är jag tillbaka igen med nya krafter. Även Lassar har det lite besvärligt ibland. Det är inte alltid rosenrött för mig heller.

Nå..ja, nog om det nu. I förgår hittade jag en diktsajt som verkade intressant nämligen www.diktkonst.se där jag hittade många duktiga diktförfattare. Jag bestämde mig för att hänga på där. Så under dagen skall jag lägga in något där för första gången.

I en alldeles ny samlng av dikter som jag nu håller på att skriva där tankarna kretsar runt bruksdammen här i Gunnebo kommer denna dikten att finnas  med.

Nere vid dammen

Nere vid dammen finner jag ro!

Jag kan sitta där och tänka alldeles

för mig själv, och bara beskåda

naturen, och livet invid vattnet.  

Jag ser trollsländornas dansande i luften.

Och jag ser fåglarnas liv och rörelse.

Det är sommar!

Hela naturen lever upp igen efter vinterns dvala.

Vem vill då minnas vinterns rusk och kyla?

Den som nu äntligen har flytt sin väg.

Nä..e, nu är det sommar!

Ha det nu bra nu alla hopa så skriver jag snart igen.

Lasse

HEJ!

Det är söndag igen, och jag har gått till min skrivarlya för att skriva lite igen. Det är lite moln här och där på himmelen, men är ändå rätt okej tycker jag. I väntan på att mina bilder skall bli klara till mina sagor, så skriver jag lite dikter under tiden.

Idag har jag fått ihop en dikt ytterligare som beskriver åldrandet lite grand. Men där med inte sagt att jag är bitter för det. Den saken är ju i alla fall lika för alla. Igen undgår att åldras. Så är det faktiskt.

Börjar man sedan titta på för och nackdelar med olika åldrar, kan jag ju konstatera att det minsann finns ljuspunkter med att vara 56 år också, som jag är. Man slipper tillexempel den olidliga pressen på sig att se fräsch och ungdomlig ut för att man skall bli accepterad, som man hade när man var ung. När man är i min ålder kan man tillåta sig själv att bara vara den man är på ett annat sätt. Det tycker jag är bra.

Men nu till dikten:

Livet rullar bara på

Livet bara rullar på utan att man kan få hejd på det.

Den enda dagen efter den andra bara försvinner

bakom en.

Ibland våndas man över hur över att det går så fort.

Man fyller år en gång om året, och till slut önskar man att

man kunde fylla ett år mindre någon gång ibland.

Men så ske aldrig en enda gång.

Bara ett år äldre hela tiden.

Håret blir grått, och benen blir stela.

Det är inte roligt att åldras.

Jag minns när jag var ung, då hade jag inte en

tanke på att tiden kunde gå så fort.

Livet lekte och jag bara njöt. 

Ha det bra nu alla hopa, så skriver jag snart igen.

Lasse

HEJ!

Det är fredag och det är mulet ute. I går var jag och handlade allt jag behöver för ett tag framåt. Så det får gärna börja regna för mig. Det gör inte så mycket. Det var meningen att jag skulle skriva innan i veckan. Men det blev inte tid till det.

Men fram tills nu har jag i alla fall skrivit ett par dikter som jag tänkte lägga ut idag.

Här kommer den första.

Vemod över att sommaren snart är slut

Jag kan känna ett vemod över att sommaren snart är slut.

Än är träden gröna i mitten av augusti.

Men jag kan känna, och jag kan förstå att sommaren snart är slut.

Snart kommer vi in i september och

oktober då allt verkligan börjar

vissna igen, för att gå i dvala.

Vintern är kall och bister, och jag önskar

att jag kunde gå i ide precis som björnarna

bruka göra.

Men inte vi människor inte. Vi måste kämpa oss

igenom hela vintern för att möta en ny vår, och en ny

sommar nästa år.

Pengarna styr

Pengarna styr alla våra liv, både för fattig och för rik.

Klasskillnaderna blir allt större och större i vårt samhälle för

varje år som går.

Men vad finns då för den lilla människan som inte är rik?

Man kämpar på så gått det går genom livet.

Men ändå vet man någonstans sin roll, status och rang.

Vem av dom fattiga skulle inte vilja förändra detta faktum?

Bara lite av rikedomens sötma skulle trösta den lilla människan.

Men i slutänden är det livet som segrar.

Jag menar,

glädjen av att bara får finnas till, gör att man kan

försaka både pengar och status.

Bara man har mat varje dag, och någonstans att bo

är allt okej.

Ha det bra alla hopa så skriver jag snart igen.

Lasse

HEJ!

Jag testar en ny dator idag. Jag installerade en dator under gårdagen som jag nu håller på att undersöka ordentligt. Nog om det nu, idag har jag ingen dikt eller något spännande att lägga ut i bloggen. Men under dagen skall jag försöka skriva vidare på det jag har.

Som dagens tema heter, har jag fler dikter på gång, men jag har inga klara just idag. Det är mulet och grått i lilla Gunnebo idag, och det ser inte ut att klarna upp för stunden i alla fall.

Men det är ju söndag, och jag skall bara ta det lugnt denna dag. Kanske kommer jag på något jag vill skriva under dagen. Det är sådant som märks.

Jag som trodde att jag inte kunde skriva dikter, men så jäkla dåliga blev dom inte. Så vem vet? Kanske kan jag träna upp mig på det så jag blir ännu bättre. Innan har det ju bara varit sagor och fantasy som har gällt. Men sista tiden har jag försökt bredda mig lite i det jag skriver.

Men nu skall jag bara ta det lugnt resten av denna dag. Så ha det nu bra alla hopa så skriver jag snart mer igen.

Lasse

HEJ!

Nu är jag inne i en period då jag tycker det är roligt att skriva dikter. Å för att alla nu skall förstå att jag inte är motståndare till idrott vill jag förklara min syn på att det faktiskt är viktigt med idrott när man växer upp.

I unga år lägger man grunden till den livsnödvändiga grundkondition som alla människor behöver i vuxen ålder, och resten av livet.

Men sedan finns det då Lassar som i unga år struntade i allt vad idrott heter vilket resulterade i att en av mina gymnastiklärare alldeles högröd i ansiktet röt åt mig en dag, och sade ”Vad skall jag göra med dej? Du har ju inte bättre kondition än en åttioåring!”

Har man då vuxit upp i Nybro som verkligen är en stad där idrotten har högsta prioritet, så kan ni ju tänka er själva hur lite uppskattat det var att vara annorlunda i detta avseende.

Jag var helt enkelt inte intresserad. Jag var annorlunda. Å att våga stå upp för det var inte lätt. Jag till och med blev mobbad för detta under min uppväxt. Men alla människor föds inte med förutsättningar att kunna delta i idrott, detta gör att man drar sig undan. Precis detta gjorde jag också.

Till och med då tyckte jag om att skriva, precis som nu. Då var det inte heller acceptabelt. Det ansågs vara feminint att skriva och hålla på med sådant. Så vad skulle ett styck Lasse ta vägen då? Jo, det blev att drömma sig bort i naturen och med skogspromenader alldeles för mig själv.

Jag växte upp under sextio och sjuttiotalet. Jag är ju född 1955, så jag började i skolan 1962 i en skola som heter Västerängsskolan där.

Nog om det nu, här kommer denna dikt som jag har skrivit idag faktiskt.

Fotboll

Jag fattar noll, om varför alla vill springa efter samma boll.

Jag har ingen koll på vad som är spännande med en boll.

Ibland blir det till och med groll om denna lilla boll,

och när något lag förlorar går ju allt i moll.

Ha det bra alla hopa så skriver jag snart igen.

Lasse

HEJ!

Sist jag satt och skrev lade jag ut några bilder på publikationer som förlaget har just nu. Sedan kom jag på att det skulle vara kul att göra ett dikthäfte själv. Så sagt och gjort.

I detta dikthäfte har jag bland annat det här:

VEM ÄR NORMAL?

Tyckenmyckenpratarna är många.

Men, vem är du?

Vad gör dej normalare än någon annan?

Vem bestämmer att, eller om, någon är normal?

Är inte alla normala på sitt alldeles egna sätt?

Är inte alla normala utifrån dom förutsättningar man har?

Har inte alla den självklara rätten att vara, just som dom är?

Alla människor har olika begåvningar, kanske något alldeles

speciellt.

Alla människor utvecklar för det mesta något alldeles speciellt,

som kanske bara dom är bra på.

Låt alla vara just som dom är!

Ja..a, det regnar som nog alla har upptäckt denna dag. Å vad gör man då? Jo, man sätter sig ner och skriver allt man kommer på som går att göra något av sedan.

Dikthäftet som jag nämner finns klart i datorn, och skall tryckas snarast möjligt nu. Men nu skall jag fortsätta skriva denna dag. Så ha det nu bra alla hopa, så skriver jag snart igen.

Lasse

Här kommer en presentation av färdiga alster till försäljning

Från Bokförlaget Sagoverkstaden

Dessa fyra dikthäften med Guie Roswall finns att köpa för 50:00 per styck just nu.

Dessa två sagor finns just nu med Gabriel Jonsson för endast 20:00 per styck.

Detta är en alldeles ny författarinna med namnet Chatrine Lindén som nu presenterar sitt första dikthäfte för 100:00 per styck just nu.

Beställningar kan göras genom att ringa till Sagoverkstaden på telefonnummer 072-209 60 14