HEJ!

Det är söndag igen, och jag har gått till min skrivarlya för att skriva lite igen. Det är lite moln här och där på himmelen, men är ändå rätt okej tycker jag. I väntan på att mina bilder skall bli klara till mina sagor, så skriver jag lite dikter under tiden.

Idag har jag fått ihop en dikt ytterligare som beskriver åldrandet lite grand. Men där med inte sagt att jag är bitter för det. Den saken är ju i alla fall lika för alla. Igen undgår att åldras. Så är det faktiskt.

Börjar man sedan titta på för och nackdelar med olika åldrar, kan jag ju konstatera att det minsann finns ljuspunkter med att vara 56 år också, som jag är. Man slipper tillexempel den olidliga pressen på sig att se fräsch och ungdomlig ut för att man skall bli accepterad, som man hade när man var ung. När man är i min ålder kan man tillåta sig själv att bara vara den man är på ett annat sätt. Det tycker jag är bra.

Men nu till dikten:

Livet rullar bara på

Livet bara rullar på utan att man kan få hejd på det.

Den enda dagen efter den andra bara försvinner

bakom en.

Ibland våndas man över hur över att det går så fort.

Man fyller år en gång om året, och till slut önskar man att

man kunde fylla ett år mindre någon gång ibland.

Men så ske aldrig en enda gång.

Bara ett år äldre hela tiden.

Håret blir grått, och benen blir stela.

Det är inte roligt att åldras.

Jag minns när jag var ung, då hade jag inte en

tanke på att tiden kunde gå så fort.

Livet lekte och jag bara njöt. 

Ha det bra nu alla hopa, så skriver jag snart igen.

Lasse