Hon bet mig i fingret

En dag när jag satt framför datorn och sökte på Internet råkade jag skriva fel adress, och skrev www.bajsprutt.sebeu utan att själv märka att jag hade skrivit fel. Upp kom då en sida med olika ikoner. Där fanns djur, det fanns bilar, och ja praktiskt taget allt man kan vilja ha. Men där fanns en ikon med en liten tjej som såg väldigt rolig ut. Ja..a, som en riktig busunge.

Jag dubbelklickade på den och tänkte, vad är detta för nått? Då kom hon upphoppande på bildskärmen och sade hej! Jag heter Tina. Vad heter du?

För att kunna prata med Tina var jag tvungen att hela tiden skriva till henne precis som man gör på msn.

Jag svarade att jag heter Gabriel. Hon frågade, hur gammal är du? Ja..a, jag svarade att jag är 54 år. Ja..ha, sade Tina, jag är bara en vecka gammal, och har rymt från han som tecknade mig.

Hon berättade vidare att hon sedan hade gömt sig bland alla dom andra ikonerna för att inte bli upptäckt av honom. Ja..ha, sade jag, men tänk om han blev ledsen när du rymde. Nej då, svarade Tina, han trodde att han hade raderat mig av misstag, så han ritade en ny.

Ja..ha, sade jag då igen. Är det fler såna som du, som har rymt ut på nätet? Vet inte, fick jag till svar. Kanske, kanske inte, sade hon så där hemlighetsfullt. Nä.. hä, svarade jag, och blev lite fundersam, om det inte fanns något hon hemlighöll för mig.

Men om du har rymt finns det säkert fler än du som har gjort det, sade jag. Vad du frågar mycket hela tiden. Vad då, då det finns kanske några till då. Nu har du hittat mej, räcker inte det? Undrade Tina.

Nä..ä, alltså, jag bara tänkte att du måste väl ha några kompisar, sade jag. Ja….

..a, annars blir det väl lite tråkigt för dej på nätet.

Men sedan blev jag lite fundersam, och frågade. Hur kan du ha ett eget liv? Du är ju bara en tecknad figur. Ja..a, svarade Tina, jag kallar mej för den virtuella Tina bland mina vänner.

Men hallå, tyckte jag på, någon måste ju ha gett dej ett eget liv innan du kunde rymma på egen hand ut på nätet?

Jo, men det är lite krångligt att förklara, sade Tina. Men jag skall försöka. Här på Internet hämtar man all den kunskap och information jag behöver från hela världen. Han som tecknade mig gjorde mej animerad så jag kan röra på mig och så där.

Men för att jag skall kunna komma ut ur denna burken, måste du trycka på utropstecken och delete, och en massa andra tecken som jag inte hann med att memorera riktigt. Då kan jag hälsa på dej i verkliga livet, sade Tina. Ja..ha, sade jag och bara gjorde som hon sade.

Ut hoppade Tina, och sade glatt, hej på dej! Roligt att ses. Jag blev lite förvirrad av det som hände, och nöp mig i kinden för att veta om jag var vaken eller om jag drömde.

Hej sade jag lite smått bortkommen av detta nya intryck. Hon var stor som en kulspetspenna är hög ungefär, och hade Jeans och en vit tröja på sig. Jag måste säga att jag blev väldigt förbryllad över att en virtuell liten tjej bara kunde hoppa ut ur skärmen på mitt datorbord, och bara stå där helt på egen maskin och prata med mig.

Har du varit utanför datorn någon gång innan? Undrade jag. Nä..e, fick jag till svar. Detta är första gången.

Vad konstigt det känns, sade Tina. Jag menar, att känna värme, dofter och allt annat ni har i er värld. På Internet finns inga sådana känslor och intryck, sade Tina. Kan jag inte få stanna här hos dej? Undrade Tina.

Jag blev nu fundersam över det som hände, och tänkte, att jo visst, det kan hon väl få. Så jag sade det till henne. Men vad äter en virtuell tjej då? Undrade jag. Vad då äter? Undrade Tina. Jo, vi människor äter ju vanlig mat, som prinskorvar och mackor, och sånt där. Ja..ha, sade Tina, nu förstår jag.

Jo, alltså ute på nätet finns det energi som vi behöver hela tiden. Så vi behöver inte äta som ni gör.

Men hallå, sade jag, vad händer ifall jag stänger av datorn? Försvinner du då? Vet inte, svarade Tina skrajset. Du tänker väl inte göra det? Nä..e, jag lovar att inte stänga av den.

Men nu måste jag tillbaka till min värld igen, sade Tina. Så hon bad mig att göra det där snabbkommandot igen på datorn. Vips var hon tillbaka inne i datorn igen. Ja..ha, tänkte jag efter första mötet med Tina, undrar om hon blev rädd? Tänk om hon inte vågar komma tillbaka igen.

Men det skulle inte dröja länge förrän det var dags igen. Plötsligt en dag när jag satt och halvsov framför min dator kände jag någon som bet mig i fingret. Aj! Skrek jag. Ha, ha, där fick du sade Tina, och skrattade. Medan du sov kom jag på ett sätt att ta mig ut ur din dator alldeles själv, genom att springa in i din dator och fixa med det själv. Så nu kan jag komma och gå som jag vill när din dator är igång.

Blev du rädd förra gången när jag frågade vad som händer ifall jag stänger av min dator när du är här? Ja, det blev jag, svarade Tina. Jag blev livrädd om sanningen skall fram! Ja, men jag skall inte stänga av datorn fattar du väl. Jag börjar redan gilla dej. Jag tycker du är en kul typ, sade jag.

Vad då typ? Undrade Tina. Är jag så förfärlig? Nä..men, alltså, det var inte så jag menade. Du är en cool tjej, menar jag ju, allra helst för att vara så där liten.

Ja..ha, svarade hon då lugnare. Det är bara ett uttryckssätt då? Undrade hon. Ja sade jag, det är det. Jo jag har en intressant sak att berätta för dej, sade Tina. Jaså, vad då för något? Undrade jag.

Jo, jag har varit i kontakt med en trollkarl från darknet. Han påstår att det går att förvandla sig till en fysisk person som du är, genom en speciell trollformel som han kunde.

Då frågade jag, vill du verkligen bli en människa precis som jag är då? Jag har funderat över det, fick jag till svar. Okej, svarade jag, du får väl tänka på det då. Men kommer du att vara så där liten om du blir människa då, undrade jag? Vet inte, svarade Tina. Jag glömde fråga om det.

Men sade jag, hur i all världen skulle det gå till? Och vad skall folk säga ifall jag plötsligt får en dotter i huset. Du kan väl säga att du har slarvat till det någonstans utan att du har vetat det förrän nu då, sade Tina. Ja..a, det får jag ju säga då, svarade jag. Men sade jag, om du blir en människa måste du ju gå i skolan här i det verkliga livet.

Ja, ja, fick jag till svar, en sak i taget. Om jag tycker det är tråkigt någon dag i skolan kan jag ju alltid rymma in i närmaste dator en stund då, tyckte Tina.

Ja, ja sade jag, du får göra som du vill. Om du vill stanna i den här fysiska världen får du det för mig. Du kan bo här om du vill. Okej, tack så mycket, sade Tina. Då vet jag det.

Men nu måste jag tillbaka igen, sade Tina, och vips var hon tillbaka inne i datorn igen. Jag kommer snart tillbaka igen, sade hon innan hon stack ut på nätet igen.

Ja..ha, tänkte jag, och satt där och väntade igen. Vad skall hända härnäst nu då? Efter en stund kom hon tillbaka igen, fast inte ensam. Med sig hade hon trollkarlen som skulle göra det möjligt för Tina att bli en vanlig fysisk människa.

Ja..a, får jag bo hos dej nu då? Undrade Tina. Ja, har jag sagt det, så står jag för det, svarade jag.

Trollkarlen berättar att han heter Athos, och säger vidare till mej att ta väl hand om Tina om han skall hjälpa till med det här. Jag lovar att göra det. Vidare berättar han att trollformeln inte går att återkalla, men att Tina när helst hon vill tillfälligt kan förvandla sig till en virtuell tjej, men bara för en dag, varje gång.

Nu skulle hon få mänskliga egenskaper och skulle därför också leva lika länge som vi människor gör, och bli tvungen att leva som vi gör.

Okej säger han till Tina. Är du beredd? Du har inte ångrat dej nu då? Nä..e, svarar Tina, jag vill bli en människa.

Därefter sade Athos det evigt bindande trollformeln som skulle förvandla henne till en människa.

Vips! Nu står Tina där stor som en åttaåring. Hennes kläder hade också förvandlats till samma storlek. Nu var det ett faktum. Nu tillhörde hon den vanliga fysiska människovärlden och var tvungen att äta samma mat som vi människor gör, och leva som oss.

Det första Tina säger är. Nu är det äntligen gjort. I morgon skall jag börja i skolan här. Jag har redan en kompis där som jag har skaffat. Ni vet ju vem, eller hur?

Här slutar sagan för denna gång, men även denna får en fortsättning som snart följer”.

© Sagoverkstaden i Gunnebo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HEJ!   Det var rikokolöst vad tiden rusar iväg. Snart är det redan den första november igen. Nu går det fort till jul tro jag. Snart är det dags att plocka fram tomtar i loppisen till försäljning. Jag har fått ihop några stycken i alla fall. Men ...

HEJ!   Ja, jag känner mig lite som överskriften säger. Det var rikokolöst vad saker det har kommit in senaste veckan. Jag ha fullt upp att prismärka sakerna och placera ut dom i loppisen.   Ja ha helt enkelt inte haft tid till att skriva dom ...

HEJ!   Det var några dagar sedan jag skrev något nu igen. Men det har varit jättemycket jobb med loppisen nu ett tag. Mitt kontor har fått flytta hem. Å rummet jag hade till kontor har blivit loppislokal det också. Jag fick beskedet att det inte ...

HEJ! Det är tisdag och regnar i lilla Gunnebo. I dag kan jag inte påstå att det är ett rikokolöst fint väder precis. Men det närmar sig vinter nu. Det är den tråkigaste årstiden jag vet. Snö, kyla, rusk och annat otyg. Nä..e, jag är född i juni,...

HEJ!   Det är lördag, och det är ett rikokolöst fint väder ute idag tycker jag. Solen skiner och det är klarblå himmel. Fast det är lite för kallt bara, annars är det bra. För stunden håller jag på med tvätten. USCH vad jobb det är med allting he...