Tid till eftertanke

I dag på förmiddagen satt jag och några kompisar och pratade om hur det är att åldras. Vi satt och diskuterade om vad som ofta sker vid olika åldrar. Frågan kom då upp om detta var skämmigt, och att man därför skall göra allt för att dölja det.

Detta ledde fram till att jag började tänka som så. Är det så här att åldras för mig? Kan det inte vara något som andra människor i samma ålder inte råkar ut för ibland också. Givetvis kan detta variera från människa till människa, när olika saker händer i deras åldrande.

Detta fick mig att skriva följande:

Livet efter femtio

När du närmar dej femtio, var då noga med att i god tid beställa en gravplats och välja ut en gravsten. För du kan aldrig veta när din sista stund är kommen. Är du dessutom ensam i livet. Glöm bort att försöka finna en partner! Nu är det kört för alltid!

Nä..men, nä…men näääääääää! Så är det ju inte. Detta är en villfarelse. Visserligen blir aldrig livet var det har varit innan, jag menar som det var då vi var unga, efter denna ålder.

Den fruktsamma åldern för både män och kvinnor är i det närmaste över, och sexlusten kanske börjar minska, för att för en del, nästan helt försvinna.

Att träffa en partner efter denna ålder behöver därför inte vara avhängt på att kunna ha sex i samma utsträckning.  Att träffa en partner kan betyda ett underbart förhållande med mycket kel och gosande. Det viktiga är att man är ärlig och uppriktig mot varandra. Å att man lever för varandra, och alltid finns för varandra.

Jag tycker att det är dags att sluta fjanta sig om detta nu. För, är det så här att åldras. Så är det. Det kan vi inte ändra på hur mycket vi än vill.

Lasse