HEJ!

Det är söndag igen, och veckan som gick försvann med en förfärlig fart tyckte jag. I fredags hade jag noll koll på vilken dag det var. Även att jag såg det med egna ögon, att det ju faktiskt var fredag när jag steg upp.

Men på något sätt tog jag inte in det i alla fall. För när jag sedan pratade med en kompis på kvällen, hade jag redan glömt det. Jag var helt enkelt upptagen med en massa under hela veckan, som gjorde att tiden formligen rusade iväg.

Jag blickar bakåt då och tänker, t..t..t..tänk om resten av livet skall gå lika fort! Huuuuuuuuuu! Säger jag i så fall. Men det är så, vissa dagar, och vissa veckor går med en förfärlig fart utan att man kan få hejd på det.

Jag kommer ihåg hur drygt det var att vänta på mopedåldern, likaså till körkortsåldern för bil. Man tyckte att tiden gick med snigelfart. Annat är det nu, när man inte har någon speciell ålder att vänta på mer. Det skall ju möjligen vara pensionsåldern för alla dom som förvärvsarbeta då. Men för mej som redan är förtidspensionär är det ju inte så.

Men kanske gör även jag ett avstamp vid den åldern och flyttar hem min skrivarlya då, det vet jag inte ännu. Men jag tror att det är förståndigt att hålla på så länge man bara orkar. Det håller en levande på annat sätt.

Veckan som kommer blir lite lugnare tror jag. Det är nog bara något dikthäfte som skall sättas ihop. Det kommer inte att ta så lång tid. Utöver det är det bara mina sagor och annat som ta form lite sakta efter humör, arbetslust, och feeling.

Men nu skall jag sluta skriva här. Så ha det nu bra alla hopa, så skriver jag snart mer igen.

Lasse